Uppdatering: Fredagen den 7/10 skrev Resume.se om att kampanjen nu dras tillbaka. Sajten verkar dock ligga kvar än så länge.

———-

Vi kallar oss… är en kampanj som Bemanningsföretagen kör just nu där de uppmanar till att du som jobbar eller jobbat inom bemanningsbranschen kommer med förslag på titlar, vad man kallar en person som är inhyrd helt enkelt, eller förhoppningsvis ett bättre ord än just ”inhyrd”. Kampanjen i sig är intressant ur ett digitalt storytelling perspektiv både den ursprungliga och den som uppstått som en reaktion.

Den långa varianten i vilken personal på bemanningsföretag blir intervjuade.

För några veckor sedan kunde vi i Resumé läsa om hur kampanjen Vi kallar oss… inte riktigt gick som det var tänkt. Ordförslag som ”slav” och ”osäker” kom in, vilket såklart inte var de titlar Bemanningsföretagen var ute efter. Facebook-sidan ”attackerades”, togs ned men lades sedan upp igen.

En av de berättelser från ”vanliga” människorna i kampanjen.

Det sättet på vilket Bemanningsföretagen ville få ut sitt budskap tycker jag inte är så dumt ändå. De använder sig av videos där en folkkär person som Mark Levengood är dragplåster men även andra ”vanliga” människor som själva jobbar som ut/inhyrda/konsulter/resurspersonal (ja ni förstår, många namn) som får berätta ”sin story”. Visst de är utvalda personer som har en positiv upplevelse att förmedla, för varför skulle de vilja lyfta fram de personer som inte har eller har haft det? Det görs ju knappast i någon form av marknadsföring eller reklam. Uppenbarligen finns det en hel del människor därute som jobbar eller jobbat inom bemanningsbranschen som känner sig utnyttjade och som valde att slå tillbaka. Därav motkampanjen:

Idag skrev Resumé om den så kallade ”motkampanjen” till Vi kallar oss…, nämligen Vi.kallar.oss – ”Vad vi kallar oss, inte vad bemanningsföretagen vill att vi kallar oss”. På deras Facebook-sida har de istället valt att lyfta fram berättelser om hur de upplevt livet som bemanningsanställda, genom att maila in din berättelse får du den upplagd anonymt direkt på Facebook av sidans administratör/er. På Twitter fortsätter ”motkampanjen” under kontot @inhyrd och genom att följa hashtaggen #bemanningsgate eller #vikallaross så kan man läsa vad de och andra twittrar har för åsikter om kampanjen i sig och bemanning i stort.

Vad vill vi nu säga om detta? Det svåra är att sälja en story, en berättelse, när många i ”publiken” inte skriver under på den verkligheten du som avsändare vill förmedla. Berättelserna i sig fokuserar inte på positiva upplevelser och erfarenheter från människor som har valt livsstilen att jobba på bemanningsföretag. Istället får vi ta del av berättelser från människor som inte vet vad de ska kalla sig själva. Att de dessutom valde att ta bort ordförslag de inte gillade gjorde att de slängde ved på elden. Det här är ett exempel på att när du sprider stories så kommer folk att reagera och här kan det uppstå olika syn på verkligheten. Just i det här fallet så känns det inte riktigt som att de tänkt på konsekvenserna och på vilka reaktioner den här kampanjen skulle kunna få. Eller har vi fel?

Hade de istället fokuserat på det som är positivt och förmedlat berättelser kring det så kanske det hela hade haft en helt annan utgång. Eller vad tror ni?